Belöningsbaserat hovslageri

Nu inleder vi ett spännande samarbete mellan Karolina Einarsdotter från Lyckoklövern och Ida Einebrant, vår hovslagare (också bekant från Jordnära, se egen flik). Tillsammans vill vi hjälpas åt att skapa en bra hovslagarupplevelse för hästarna som Ida har som kunder, och hjälpa de hästar och människor som har en besvärlig upplevelse varje gång hovslagaren ska komma ut. 

Just nu startar vi ett projekt där vi vill utvärdera vår metod. 

Här kan du som är intresserad läsa mer: 

Har du en häst som behöver domosedan för hovslagarbesöket eller är svårskodd med stora beteendeyttringar? Vi söker tre hästar som vi kan få arbeta med för ett projekt. Vi kommer att arbeta med mat, och vi behöver kunna få filma våra besök hos dig. Du betalar endast ett kraftigt rabatterat pris under projekttiden. Antal besök som behövs kan variera och bestäms gemensamt mellan oss och hästägaren. Målet är en häst som uppskattar hovslagarbesöket och är lätt att verka och sko.

Självklart är även du vars häst inte passar för projektet, eller efter att projektet är avslutat, välkommen som kund! Normalpris för att vi kommer ut tillsammans är 1200 kronor inklusive moms plus resa, 50 kronor milen.

Kontakta oss via kontaktsidan här på hemsidan. 

Belöningsbaserat hovslageri

- varför och hur

Kontroll, liksom mat, är primära förstärkare, det vill säga två företeelser som påverkar vårt beteende genom att de är nödvändiga för vår överlevnad. Att fråntas kontroll kan sätta hästen i flight eller fight, två stressreaktioner som gör hovslagarbesöket svårt för både hästen och människorna. Hästen kan också komma i freeze, vilket kan se ut som att hästen accepterar det som händer, men som i själva verket är ett uttryck av stark stress. Freeze är också ofta första stadiet av fight/flight och kan vara orsaken till att man som människa förvånas när hästen till synes oväntat och utan förvarning "exploderar".

Långvarig frånvaro av kontroll försätter hästen i inlärd hjälplöshet. Det är ett tillstånd som kan jämställas med depression, och medan hästen i inlärd hjälplöshet kan förefalla lätthanterlig och "bombsäker" så har den i själva verket slutat försöka kommunicera. Långvariga stresstillstånd kan negativt påverka hästens emotionella välfärd samt immunförsvaret och skapa pessimism.

Mat aktiverar det parasympatiska systemet ("rest and digest") som är i motsats till stressystemen i kroppen. Med andra ord: mat lugnar. Det ger en känsla av trygghet att ha tillgång till mat, och de kroppsliga reaktionerna som kommer av att äta dämpar de signalsubstanser och hormon som aktiveras i stress. Med hjälp av mat kan vi också kommunicera till hästen vad vi skulle vilja att den gör, och hästen kan få uppleva att den med sitt beteende kan få mat att dyka upp: det ger den också kontroll. Belöningsbaserad träning handlar om kommunikation fram och tillbaka mellan individer.

Att dessutom ges möjlighet att kommunicera med små medel och bli lyssnad på ger hästen tillbaka kontrollen, och minskar risken att hästen vill ta till "de stora orden" för att undvika det den upplever som obehagligt. Vi är därför mycket noga med att hästen får avbryta vårt arbete när den vill. Över tid kommer hästen att klara längre stunder, eftersom den vet att den blir lyssnad på och inte kommer att tvingas över sin egen gräns. Det är mycket viktigt att hästen inte känner att den blir fasthållen, utan har möjlighet att själv påverka sin egen kropp. För hästen som flyktdjur kan just ett fasthållande av ett ben upplevas som ett stort hot. Utan ben kan hästen inte fly från fara.

Det är också viktigt att det är hästen som får initiera hovlyft. Att själv få vara aktiv i det som händer har visat sig göra stor skillnad för upplevelsen, jämfört med när någon annan gör något med ens kropp. Ofta tillskriver vi hästar en förståelse som de inte har. Det är självklart för oss vad hästen ska göra i hovslagarsituationen så vi förutser att hästen också förstår - men trots att det har gått flera år av hästens liv så kan den fortfarande känna sig osäker, om vi inte har tagit oss tid att verkligen visa den. När hästen själv initierar hovlyftet så ser vi enkelt om den förstår eller inte, och vet att den är b bekväm med det som händer. Vi ser också eventuella undvikanden mycket lättare. Detta är också en anledning till att vi helst vill jobba med hästen lös. Att vara fastbunden ger en så klart lätt en känsla av maktlöshet. Dessutom får vi lättare en ledtråd till hur hästen känner sig om den har möjlighet att röra sig till och från oss, och vi erbjuder helst alternativ till att vara med oss som också ger hästen tillgång till sådant den vill ha, som mat.

Orsaken till att problem har uppstått ligger ofta i att hästen har saknat möjlighet att undkomma trots att den inte förstår eller känner sig trygg i situationen. När hästen agerar för att undvika något så blir det värre om beteendet inte lyckas. En häst som försöker ta sig ifrån hovslagarsituationen mår sämre och kommer troligen att kämpa hårdare för att lämna den, när undvikande eller avvärjande inte är tillgängligt för den. Det uppstår en utsläckningsbetingelse om inte beteendet får den effekt som hästen hoppas på. Då ser vi en stor sannolikhet för eskalerande beteenden, emotionella responser och fysiologiska effekter (med andra ord allt som vi kallar för stressad, arg, rädd, panikslagen eller uppgiven).

Det är ytterligare en anledning till att vi alltid låter hästen sätta ner benet eller lämna situationen om den skulle behöva göra det. Hästens val att själv delta är avgörande. Vi vill alltid börja där hästen känner sig trygg, och fortsätta bygga med hästen kvar i den känslan. Vi ska inte börja där hästen redan vill undvika och sedan försöka komma över den känslan, utan vi vill helt enkelt aldrig hamna där från början. Landar vi ändå där så får vi backa tillbaka, inte framhärda. Så fungerar det vi kallar desensitisering, och vi kommer också fortare framåt om vi börjar helt utan osäkerhetsbeteenden.

Vi utgår från hästarnas språk när vi försöker hitta rätt plats att starta på och rätt nivå att utgå ifrån. Hästar kommunicerar med fler ansiktsuttryck än till och med hunden. Det är möjligt att via kroppsspråk och ansiktsuttryck utläsa när hästen är avslappnad eller upplever ett obehag. För att kunna ge hästen tillbaka kontroll behöver vi öva oss på att förstå när den uttrycker stress eller oro, eller när den är avslappnad. 

Andra tecken du kan titta efter är huvudställning (högt huvud kan betyda stress, lågt huvud kan vara avslappning men kan också vara ett tecken på att hästen har "stängt av" om den upplever situationen som svåruthärdlig), att hästen vilar ett bakben kan vara ett tecken på att hästen är beredd att fly, och hästen kan också visa en rad stressuttryck och lugnande signaler. Dessa kan vara att tugga och slicka i frånvaron av mat, att ruska på huvudet, gäspa, blinka långsamt och upprepat alternativt inte blinka alls, vända bort huvudet eller halsen, även att vända sidan till eller rentav bakdelen (ett ofta missförstått beteende av människor som antar att hästen hotar att sparka), hästen kan börja leta efter mat på marken och den kan klia sig på benet exempelvis. Alla dessa beteenden kan bero på att hästen försöker lugna sig själv eller visa att den inte är ett hot.

Hästars beteende är deras kommunikation. När vi ser beteende finns det alltid en orsak och en funktion. Hästar försöker aldrig "retas" utan reagerar på det som de känner i stunden.

Hästar kopplar gärna sin inlärning till en specifik miljö. Om du vet att du till exempel kommer att behöva flytta din häst, öva gärna hovslagarsituationen på olika platser i och runt om stallet så att inlärningen generaliseras, och när du väl har flyttat, backa gärna tillbaka till början igen. Det kommer att hjälpa hästen att förstå att det är samma beteende som gäller fortfarande och göra den trygg. Troligtvis kommer det att gå fort att vänja hästen i den nya miljön om du följer de välbekanta stegen.

Till sist: hästen äger sin upplevelse. Även om vi som människor kan se att det inte föreligger ett äkta hot mot hästens liv eller välbefinnande, så kan hästen ändå uppleva det som att det gör det. Hästens upplevelse är äkta och ska tas på allvar. Vårt ansvar är inte bara att se till att hästens hovar får vård, utan att det görs på ett sådant sätt att hästen känner sig trygg i situationen och hästens känslomässiga välfärd också främjas.